Pojkrummets undergång
Innan jag ens försöker mig på att skriva om något annat från helgen måste jag få skriva av mig om helgens mest traumatiska upplevelse. För när jag lördags natten trilla in på sveavägen för att söka skydd i mitt älskade pojkrum som har hängt med mig så långt jag kan minnas bakåt fram tills denna natt då jag till min förtvivlan hittar min lillasyster sovandes i mitt lila pojkrum. Så det var bara trilla trappen ner och lägga sig i vuxenbarnsrummet med andra ord sängen under trappen. Nu idag har jag fått det förklarat för mig att jag kan se mitt pojkrum som förlorat och jag måste säga att jag har lite svårt och smälta detta och vet inte om jag någonsin kommer bli mig själv igen.
Måste lugna ner mig själv lite så jag tänkte att jag går och rakar det här ansiktet sen får vi se om jag pallar redo göra för vad mer som skett denna i övrigt väldigt lyckade helg
(Sveavägen) (Älskade pojkrummet)(Ötacka rummet)(ensam med gula strumpor)
Välkommen till vuxenbarnrummet under trappen. Nu är vi tre som delar... Hm, hur gick det här till??